Wednesday, 6 June 2007

Pleurotus ostreatus

Det börjar kännas som att jag nog kommer kunna gå hela vägen... kommer kunna prova alla möjliga svampar nu... - Ostronskivlingen skiljer sig inte så markant från champinjonen. Samma konsistens, lite mer smak och ganska mkt. mer doft.... äcklig svampdoft... hehe...

Hanna! - Den växer på ved och halm!!! ;)

Har också uppdaterat champinjoninlägget med både text och foto samtidigt som detta...

4 comments:

Lupo Manaro said...

Näe, vilken äcklig en!
Att den växer i en sån där klunga gör ju saken bara värre dessutom...
Skulle ha väldigt svårt att ha en sån där hemma, skulle rysa varenda gång jag fick syn på den.

Pedram Modirassari said...

Haha... ;) ... jag tror jag eg. förstår dig precis då svamp alltid varit bland det äckligaste jag vetat och som du säger, jag har knappt kunnat titta på sånt här.... - men jag har som sagt äntligen kommer bort från det! :) ... lite försiktig är jag fortfarande... rädd för slem liksom... men denna är som sagt lika torr som en champinjon ... ska göra en morgonmacka med den nu... ehm... :) ... doften och konsistensen har varit the biggest issues för mig - vad är det som får DIG att rysa?

Lupo Manaro said...

Jo, doften har jag aldrig gillat heller - men värst är nog själva formen och utseendet... De ser så läskiga ut, liksom som om de inte tillhörde denna värld. Får "alien"-associationer och grejer, som om de skall få liv och börja kräla upp på en och liksom ta över, ryyyyys...

Pedram Modirassari said...

haha... a, jag har känt likadant... men inte just för formen faktiskt. Formerna på svampar har snarare fascinerat mig. De kan vara så vackra. ... Den där morgonmackan blev förresten inte så god... och bitvis kände jag nästan en uppstötande känsla... när jag bet och svampen liksom inte gav vika... :(... när den helt enkelt var svampig på ett segt sätt... vilket alltså tydligen gäller för ostronskivlingens stammar, men inte hattar...