oktobersöndag i solen

Bilden av andras sorger som ljuset släpper igenom på väggen
får igång droppar som finner vägar nerför
aldrig förr vandrade p.g.a min ovanliga ställning i sängen

kvällen är i görning och dagens tidiga ljus gör sig påmind

du bjuder mig på muggen jag gav dig när jag endast var 22
den nervösa, intresserade känsla jag då hade för dig får mig att mjukna
med muggen i handen hör jag hur du spelar musik som för mig tillbaka

tillbaka till tonåren och än äldre kärlekar
tillbaka till de första åren med dig och allt vi gladde åt oss
tillbaka och jag försvinner från nutid

när jag är ensam i rummet finner jag gemensamma stenar vi haft

med dessa i handen kan jag inte hindra tårarna att samlas i en fördämning
med förkylningen som förkläde undgår jag de bittra känslor jag hos dig fruktar
och snyfningarna försvinner mjukt i ett leende av acceptans

kvällen är i görningen och bilderna på väggen får fördämningen att brista

Nu torkar de långtgående kanalerna
jag känner hur de brister på huden på min nacke

orden känns så tröga att använda efter så lång tid
men deras nödvändighet är mig tydlig