En gång, två gånger

återigen rann de så ner på perrongen
än en gång gnisslade vagnarna
göteborg fick tillbaka sin mörka ton
och allt var som förr

en morgon ska alltså komma
till mig på natten
för att reprisera, återfukta
och låta mig känna
allt, allt det där

de där taken och bubblorna
natthimlens fukt och syréndoften
flaggstängernas läten i skymmningen
saltvattnet som kittlar

galna måsungar och lämnade gator
folk fyllda av vällust
en trängande sol och stenläggningar
regn som faller på vasagatan

allt, allt det där
som en gång tröstade mig
ska alltså komma
i ny dager, i ny skrud

och vem längtar inte
efter en brud som oundvikligen kommer
som en fontän
fylld av rosenvatten

men tiss dess,
finns lyckan i kokt ris
stora portioner choklad
och en näve bitter optimism





80 var hon och den andra 92

dis och dimma existerar inte i stan
men otydliga bilder av dig och de andra
strövar fritt längs kanalerna
framför mina ögon med gator som bakgrund
finns leenden och skratt
intetsägande ansikten med läppar sammanbitna
uppsatt hår som med lite mer av min fantasi kan släppas löst

mina skor som gått och känt så mångt och mycket
dom skor jag sprang med den gången är mina skor för alltid
varje år ett lika svårt val att finna värdiga ersättare
varje år slits dom så ut och minnen efter de gamla förföljer mig
från garderoben ropar de fortfarande och önskar picknick
somrar vid strand utan sandaler

gåshud på mina lår på grund av 2007
men i övrigt är det bara inombords jag fryser
kölden av ryggar och tåg som avgår
köld vid tanken på tigerbalsam på dina läppar
värmen av de ljusbruna ögon som återskapar vinter efter vinter
lovordar om sagobrasor med julsockar och lekande barn
medan blåsten hårdnar och det kalla förföljer

finns räven kvar i arendal eller har hon flyttat till malmö
uppsala existerar lika lite som jönköping och min dröm
är faktiskt bara påhitt
och ändå inte
inte alls faktiskt, nej, vad säger jag
tändstickor
danska män och flickor
hur i all världen ska jag hitta tillbaka
när det förgångna sjunkit så i värde
att jag bara ser framåt
en utförsbacke
där jag tyvärr inte åker skidor
utan gång på gång försöker hålla kvar mig på en sopsäck
en sopsäck som nu gått sönder och jag vete fan vad jag ska ersätta den med när jag kommit ända ner.





tatata

arbetarhänder
skammen över motsatsen
handkräm förbjudet om man är vänster

forskningsresultat
drös av sammanfogade papper
i hast av slutföring

värdet av det äkta som försvinner
får mig att känna mig sorgsen
när allt som är sann sluks av massan
när allt fint tappar sin smak i förstorandet

värdet av sten i ens ficka
känslan det ger mot handen
förlorar mot trosrörelser

aldrig frikopplad
alltid i mängden
skrik över hopen blir folkets
längtan efter skogen ett eko

och även om man sliter ihop hopp
är dess natur att förgöras
vem har lyckats frigöra sig från havet
kravlat upp i sanden och för alltid stannat

Hopplöshet känner inga gränser